Närkontakt med särskrivningar

Posted on 8 september, 2007 in Språk

Jag hade möte med en blivande exjobbare igår och vi fyllde i registreringsblanketten tillsammans. När vi båda skulle signera papperet så passade jag på att korrigera två särskrivningar som exjobbaren hade skrivit vid ifyllandet: ”högskole ingenjör” och ”meddelande hantering”. Han sade ”Hur visste du det var särskrivningar?” och jag blev verkligen stum av den överraskande frågan. ”Det syns väl” svarade jag efter en stund.

Särskrivning leder både till irritation och missförstånd, eller vad sägs om följande mening:

”På en 25 års fest besökte en svart hårig kvinna en viss herr toalett och betalade endast två kronor. Perfekt! Super billigt!”

Hur många särskrivningar hittade du?
– alla 5? Utmärkt!
– 2-4? Ganska bra.
– inga eller 1? Läs vidare och kanske du kan få hjälp …

Lena Möller (1996) definierar begreppet särskrivning på följande vis: ”Det är när man delar upp ett sammansatt ord i två delar med mellanrum emellan, trots att ordet är en betydelseenhet som består av två fria morfem (eller flera) och har sammansättningsaccent”

Eller med andra ord: Om det uttalas som ett sammansatt ord skall det också skrivas som ett sammansatt ord. Läs ordet högt för dig själv och lyssna noga om det ska särskrivas eller inte. Till exempel: ”sex filmer från hela världen” och ”sexfilmer från hela världen” betyder ju två helt olika saker.

En annan sak är uttrycket ”även fast”. Usch! för detta kontaminationsfel, denna tautologi — ja, detta dubbeluttryck! Det är alltså en sammanblandning av ”två uttryck: även om” och ”fastän” . Sätter man ihop dem i ett enda uttryck så förlorar man en betydelsenyans som Catharina Grünbaum (2006) redogör för:

– ”du måste komma även om du är sjuk” –> innebär något hypotetiskt; du är inte sjuk just nu, men skulle du bli sjuk så måste du komma ändå
– ”du måste komma fastän du är sjuk” –> innebär något verkligt; du är sannerligen sjuk just nu och måste komma ändå.

Precis som i särskrivningsfallet så är det alltså risk för missförstånd om man envisas med ”även fast”.

Referenser:

– Möller, Lena (1996), ”Får man röka om det står ’Rök fritt!’?” i Språkvård 3/96. Svenska språknämnden.
– Grünbaum, Catharina (2006), ”Även fast: Är det språkriktigt?” i Språkfrågan, Dagens nyheter 30 april 2006

comments: Closed