Den främsta sporren är att införskaffa Open Water Trophy. Då måste man simma minst tre av de olika lopp som ingår i trofén. Vansbrosimningen är ett av loppen, vilket jag har avklarat. Jag har valt att sedan simma Ferlindoppet, som jag gjorde idag, och  Göta kanalsimmet, som är nästa lördag.

Jag använde förberedelserna inför Vansbrosimningen som mall även för Ferlindoppet, inklusive vad och när jag äter innan loppet och när och hur jag byter om och tar på mig vaselin; jag simmar alltså ej i våtdräkt utan kör med badbyxor; vaselinet skyddar mot och fördröjer nedkylning. Vattnet höll dock en behaglig temperatur och det var gott om plats på ”banan” så att man i starten inte behövde trängas för att snabbt kunna hitta sin egen rytm. Det blåste dock en del, vilket gjorde att det blev vågor i vattnet, vilket kändes ovant.

Min sluttid blev ca 26 min. för de 1300 metrarna (har inte sett de officiella resultaten än) och jag är väldigt näjd me det. Under loppet hade jag dock problem med andningen; jag fick egentligen inte igång den ordentligt och kände att jag inte kunde ta riktigt så djupa andetag som jag brukar. Funderar på vad som kan vara orsaken; månne att jag har tappat lite av formen efter Vansbrosimningen, som ju var för tre veckor sedan och jag har inte t.ex. kört ett ordentligt intervallpass sedan dess.

Det var kul att besöka Filipstad även under sommartid. Annars brukar jag bara vara där i samband med vasaloppsresan, då skidklubben alltid stannar till vid värdshuset för att äta lunch; jag åt förresten lunch där även nu (vanor är svåra att bryta …). Det tar knappt tre timmar med bil från Linköping till Filipstad, om man åker via Borensberg, Askersund, Laxå och Karlskoga.

Att tävla i Ferlindoppet är som att komma till en stor familj; det är inte så många som deltar i loppet och de flesta kommer från trakten inom några mils radie. Alla som stiger upp ur vattnet vid målet efter loppet blir snabbintervjuade: Hur kändes det? Var det kallt? Kommer du tillbaka även nästa år? Jag svarade att det var skönt, inte alls kallt och jag kan tänka mig att komma tillbaka.

Apropå utlänningar: Jag såg några från en simklubb i Uppsala och hörde vid lottdragningen att det fanns tävlingsdeltagare från Stockholm. En kändis fanns också med: paralympiern Anders Olsson, som kom trea i tävlingsklassen; han skulle senare iväg till VM i Holland och representera Sverige.

Sedan vann jag i dragningen av de utlottade priserna på slutet! Jag fick ett fotvårdsset, vilket jag ju kommer att ha nytta av när jag tränar inför Lidingöloppet härnäst.

När jag kommer ombord så sitter det en  tjej i tjugoårsåldern på platsen där jag ska sitta. Hon är djupt försjunken i sin laptop och har belamrat bordet med böcker, mat och dryck, bland annat.

- ”Ursäkta, jag har bokat fönsterplatsen!”, säger jag till tjejen som sitter på min plats.

- ”Va?”, säger tjejen. Hon tar av sig hörlurarna eftersom hon har suttit och lyssnat på något samtidigt som hon arbetar med laptopen.

- ”Jag har bokat platsen som du sitter på”, upprepar jag.

- ”Vill du sitta här?”, undrar tjejen.

- ”Ja, jag har bokat fönsterplatsen”, säger jag igen.

- ”Ska du sitta här?”, säger tjejen som om hon inte har hört vad jag sade nyss.

- ”Ja, jag har bokat fönsterplatsen”, svarar jag, nu lätt irriterad över att det inte händer något.

- ”Har du bokat platsen?” frågar tjejen.

- ”Ja, jag har bokat platsen som du sitter på”. Det här börjar bli tjatigt, tänker jag, samtidigt som jag måste klämma mig närmare sätena med mitt baggage för att hålla mittgången fri eftersom det har kommit ombord fler passagerare som vill ta sig förbi skådeplatsen för tjejens och min diskussion.

Till slut och äntligen börjar det gå upp för tjejen att hon inte kan sitta kvar på platsen som hon ockuperar. Det tar ytterligare någon minut innan hon mycket mödosamt och långsamt har lyckats flytta på alla sina grejor, så att jag kommer åt min plats vid fönstret.

—–

Eteråt har jag funderat på varför tjejen agerade så här. Det här måste vara ett av de fräckaste försöken att försöka behålla en plats på tåget som jag någonsin har råkat ut för. Tjejen hade uppenbarligen packat upp alla sin grejor kring sittplatsen i hopp om att på detta sätt få sitta kvar. Hon var mycket ohyfsad när hon låtsades att inte lyssna. Det visade sig också att hon inte ha någon platsbiljett alls; det var dessutom ett fullbokat tåg så hon hade uppenbarligen resonerat egoistiskt att hon av någon anledning hade rätt till en plats ändå.

Ett tips till dig som vet att du sitter på fel plats eller inte har en platsbiljett: Var alltid beredd på att kunna flytta på dig och på kortast möjliga tid. Detta betyder att du ska undvika att sprida dina grejor kring sittplatsen om passagerare med platsbiljett kommer.

Om man å andra sidan har platsbiljett så kan man naturligtvis ibland vara flexibel och sitta på en annan plats. Det kan till exempel vara så att en barnfamilj som inte lyckades få biljetter ihop vill sitta tillsammans på tåget. Detta har hänt mig ett par gånger och då lämnar jag glatt min plats, allt för att få uppleva lite familjelycka hos mina medpassagerare.

I fallet med tjejen ovan finns bara en ohyfsad person som på ett fräckt sätt försöker utnyttja situationen för att få egna fördelar.

Jag förvånas över denna redan så tidigt på året insamlade träningsmängd med det i åtanke att jag de senaste tre åren har tagit mig fram i vattnet endast under fyra veckor efter Vätternrundan, med målet att klara Vansbrosimningen, vilket jag har gjort varje, med nöd och näppe …

Som komplement till alla landövningar så är simningen utmärkt: den sliter mindre på lederna samtidigt som man får en effektiv träning av respirationsapparaten, det vill säga lungor och blodcirkulation.

Jag gläds över denna plaskande passion, nyuppväckt efter att ha slumrat i tjugo år; det var då jag gjorde min första En Svensk Klassiker.

Boken behandlar bland annat tankens kraft och kollektivet, ”noetic science” eller som ett av forskningsområdena kallas: behavioural neurodynamics. Det är lite av Gaiakonceptet som återkommer.

PS. Själv använder jag en Bebook, en kinesisk-nederländsk öppen plattform för e-bokläsning.

Rubriken måste ge mottagaren ett sammanhang, en kontext, för meddelandet. Då kan mottagaren snabbare bland annat ta ställning till om brevet ska läsas nu eller senare.

Här är några exempel på rubriker, från mindre meningsfull till mer meningsfull:

- ”Inbjudan” — ger inte sammanhang för mig; varför jag ska läsa brevet. Är det till exempel en förening som jag är med i? Det ser ut som spam …

- ”SIF: Inbjudan” — lite bättre, för nu vet jag från förkortningen att det handlar om en förening som jag är medlem i, men fortfarande vet jag inte om det är en inbjudan till mig personligen eller bara ett allmänt upprop för till exempel ett konvent eller en gästföreläsare som kommer på besök. Rubriken är fortfarande inte något som jag känner att den berör mig personligen eller lockar mig att läsa brevet.

- ”SIF: Inbjudan till medlems-kick-off” — nu börjar det likna något. I och med att brevet kommer i början på höstterminen och att jag har varit med om kick-off-aktiviteten tidigare år vid samma tidpunkt så kan jag med stor sannolikhet göra den korrekta bedömningen att det är en inbjudan till den årliga kick-offen som det handlar om. Den vill jag inte missa, men rubriken kan göras ännu tydligare …

- ”SIF: Inbjudan till medlems-kick-off 4/10″ — Bravo! Med denna rubrik vet jag till och med hur långt in i framtiden aktiviteten ligger, det vill säga, jag kan bedöma hur snabbt jag ska svara. Jag kan till och med bestämma mig för om jag kommer att delta eller inte, utan att behöva läsa brevet, eftersom jag först kan kontrollera i min kalender om jag är ledig innan jag öppnar brevet; jag kommera redan att ha svaret klart för mitt O.S.A.-brev som jag redan funderar på att skriva.

Undvik ord som ”Viktigt” och ”Information” i rubriken. Låt mottagaren bedöma vad som är viktigt för denne/a. Ordet ”Information” uppfyller ej heller något syfte i rubriken (om ordet inte ingår i titeln till ett föredrag eller liknande som måste stå i rubriken, förstås).

Utan förmedlande av sammanhang i rubriken försvinner brevet lätt i bruset, uppblandat med till exempel spambrev. Utan en meningsfull rubrik förlorar avsändaren möjligheten att bibehålla en professionell attityd i sin elektroniska kommunikation, oavsett sin övriga professionalitet i yrket.

Mer läsning: Jacob Nielsen om mikroinnehåll.

Loppet runt Lidingö är verkligen en höjdare på hösten. Folk är också på så bra humör, i varje fall de jag pratade med. Ta till exempel killen ungefär halvvägs in i loppet, som gjorde sin tionde En Svensk klassiker — han bar på en t-shirt med det begreppet på ryggen nämligen — men som sade i samma andetag att detta blir hans sista lopp. ”Varför då? Vad ska du göra sedan”, frågade jag. ”Jag tycker det räcker nu. Jag ska spela golf istället!” Vi skildes åt och önskade varandra lycka till.

Jag sprang förresten tio sekunder snabbare än förra året och min nästbästa tid någonsin, trots att jag hade missat en del träning på grund av ömmande rygg tidigare i höstas. Hemligheten stavas taktik: Med pulsklockans hjälp sparade jag på krafterna och höll ett jämnt tempo tills det var åtta kilometer kvar. Jo, i vanlig ordning ökade jag tempot mot slutet och sprang då om många, vilket ytterligare ökar den inre styrkan att hålla ut hela distansen. Om jag passerade någon som såg extra trött ut men som ändå kämpade på och sprang utan att stanna så peppade jag löparen lite extra. För min egen del, på slutet, så blev det dock ingen slutspurt i år; för det var jag för trött för.

Jag firade sedan kraftansträngningen med en Pizza Hut-matbit på centralstationen och en flaska av mitt favoritvin på tåget: Arrogant Frog (Cabernet Sauvignon och Merlot från Languedoc). Slappnade sedan av i tyst avdelning.

1. Skjutsade hem två kompisar från salsakvällen i Stockholm i onsdags och fick höra att jag kör bil bra och att det känns tryggt. Och jag som inte har egen bil utan hyr en bil tre gånger om året. De kompisarna blev ännu bättre vänner nu

2. Hade min chef för gymmet som gäst på mitt gympapass idag och som sade: ”Det var det roligaste passet som jag har varit på, någonsin!” Oj. Och då går chefen ändå på många olika pass hos konkurrenterna, inklusive Friskis. Dags att begära löneförhöjning?