Måste man tjata för sin plats på tåget?
Måste man tjata om att få sin bokade plats på tåget? Lördagen den sjuttonde april skulle jag åka tåg från Linköping till Lund. Jag hade sedan tidigare omsorgsfullt och via webben bokat min favoritplats, det vill säga tyst vagn och fönsterplats, samtidigt med min icke-ombokningsbara tågbiljett.
När jag kommer ombord så sitter det en tjej i tjugoårsåldern på platsen där jag ska sitta. Hon är djupt försjunken i sin laptop och har belamrat bordet med böcker, mat och dryck, bland annat.
- ”Ursäkta, jag har bokat fönsterplatsen!”, säger jag till tjejen som sitter på min plats.
- ”Va?”, säger tjejen. Hon tar av sig hörlurarna eftersom hon har suttit och lyssnat på något samtidigt som hon arbetar med laptopen.
- ”Jag har bokat platsen som du sitter på”, upprepar jag.
- ”Vill du sitta här?”, undrar tjejen.
- ”Ja, jag har bokat fönsterplatsen”, säger jag igen.
- ”Ska du sitta här?”, säger tjejen som om hon inte har hört vad jag sade nyss.
- ”Ja, jag har bokat fönsterplatsen”, svarar jag, nu lätt irriterad över att det inte händer något.
- ”Har du bokat platsen?” frågar tjejen.
- ”Ja, jag har bokat platsen som du sitter på”. Det här börjar bli tjatigt, tänker jag, samtidigt som jag måste klämma mig närmare sätena med mitt baggage för att hålla mittgången fri eftersom det har kommit ombord fler passagerare som vill ta sig förbi skådeplatsen för tjejens och min diskussion.
Till slut och äntligen börjar det gå upp för tjejen att hon inte kan sitta kvar på platsen som hon ockuperar. Det tar ytterligare någon minut innan hon mycket mödosamt och långsamt har lyckats flytta på alla sina grejor, så att jag kommer åt min plats vid fönstret.
—–
Eteråt har jag funderat på varför tjejen agerade så här. Det här måste vara ett av de fräckaste försöken att försöka behålla en plats på tåget som jag någonsin har råkat ut för. Tjejen hade uppenbarligen packat upp alla sin grejor kring sittplatsen i hopp om att på detta sätt få sitta kvar. Hon var mycket ohyfsad när hon låtsades att inte lyssna. Det visade sig också att hon inte ha någon platsbiljett alls; det var dessutom ett fullbokat tåg så hon hade uppenbarligen resonerat egoistiskt att hon av någon anledning hade rätt till en plats ändå.
Ett tips till dig som vet att du sitter på fel plats eller inte har en platsbiljett: Var alltid beredd på att kunna flytta på dig och på kortast möjliga tid. Detta betyder att du ska undvika att sprida dina grejor kring sittplatsen om passagerare med platsbiljett kommer.
Om man å andra sidan har platsbiljett så kan man naturligtvis ibland vara flexibel och sitta på en annan plats. Det kan till exempel vara så att en barnfamilj som inte lyckades få biljetter ihop vill sitta tillsammans på tåget. Detta har hänt mig ett par gånger och då lämnar jag glatt min plats, allt för att få uppleva lite familjelycka hos mina medpassagerare.
I fallet med tjejen ovan finns bara en ohyfsad person som på ett fräckt sätt försöker utnyttja situationen för att få egna fördelar.
Taktiken bestod i att följa pulsklockans signaler och hålla mig i zon 3 (under 140 bpm i puls) i 20 km och sedan öka. Det fungerade perfekt!
I SJ:s broschyrer står det bland annat följande: ”En tyst avdelning på tåget ska ha lite samma känsla som på ett bibliotek.” (säger Åke Nylander på SJ), och: ”I en tyst avdelning ska resenärerna kunna koppla av, läsa eller arbeta. Mobiltelefoner ska vara helt avstängda. Konversationer ska helst undvikas, eller göras väldigt tyst.” I båda riktningarna var det passagerare som pratade i mobil eller med varandra, eller mammor med barn som hela tiden pratade. På hemresan var till och med konduktören inne i den tysta kupén och pratade i sin mobil!