:Livselixir

Min simning i år, både träning och tävling, har både känts och gått bra, så för första gången har jag fortsatt tävlandet även efter Vansbrosimningen.

Den främsta sporren är att införskaffa Open Water Trophy. Då måste man simma minst tre av de olika lopp som ingår i trofén. Vansbrosimningen är ett av loppen, vilket jag har avklarat. Jag har valt att sedan simma Ferlindoppet, som jag gjorde idag, och  Göta kanalsimmet, som är nästa lördag.

Jag använde förberedelserna inför Vansbrosimningen som mall även för Ferlindoppet, inklusive vad och när jag äter innan loppet och när och hur jag byter om och tar på mig vaselin; jag simmar alltså ej i våtdräkt utan kör med badbyxor; vaselinet skyddar mot och fördröjer nedkylning. Vattnet höll dock en behaglig temperatur och det var gott om plats på ”banan” så att man i starten inte behövde trängas för att snabbt kunna hitta sin egen rytm. Det blåste dock en del, vilket gjorde att det blev vågor i vattnet, vilket kändes ovant.

Min sluttid blev ca 26 min. för de 1300 metrarna (har inte sett de officiella resultaten än) och jag är väldigt näjd me det. Under loppet hade jag dock problem med andningen; jag fick egentligen inte igång den ordentligt och kände att jag inte kunde ta riktigt så djupa andetag som jag brukar. Funderar på vad som kan vara orsaken; månne att jag har tappat lite av formen efter Vansbrosimningen, som ju var för tre veckor sedan och jag har inte t.ex. kört ett ordentligt intervallpass sedan dess.

Det var kul att besöka Filipstad även under sommartid. Annars brukar jag bara vara där i samband med vasaloppsresan, då skidklubben alltid stannar till vid värdshuset för att äta lunch; jag åt förresten lunch där även nu (vanor är svåra att bryta …). Det tar knappt tre timmar med bil från Linköping till Filipstad, om man åker via Borensberg, Askersund, Laxå och Karlskoga.

Att tävla i Ferlindoppet är som att komma till en stor familj; det är inte så många som deltar i loppet och de flesta kommer från trakten inom några mils radie. Alla som stiger upp ur vattnet vid målet efter loppet blir snabbintervjuade: Hur kändes det? Var det kallt? Kommer du tillbaka även nästa år? Jag svarade att det var skönt, inte alls kallt och jag kan tänka mig att komma tillbaka.

Apropå utlänningar: Jag såg några från en simklubb i Uppsala och hörde vid lottdragningen att det fanns tävlingsdeltagare från Stockholm. En kändis fanns också med: paralympiern Anders Olsson, som kom trea i tävlingsklassen; han skulle senare iväg till VM i Holland och representera Sverige.

Sedan vann jag i dragningen av de utlottade priserna på slutet! Jag fick ett fotvårdsset, vilket jag ju kommer att ha nytta av när jag tränar inför Lidingöloppet härnäst.

No Comments

Hög på endorfiner efter dagens träningspass i bassängen undrar jag vad det är som har hänt? Jag menar, plötsligt har jag nu varit iväg och simmat sammanlagt över 6 km i år. Det har blivit såväl bröstsim som frisim. Speciellt det senaste simsättet, som jag bara har kunnat i ett par år, har flutit på (ursäkta ordvitsen) överraskande bra.

Jag förvånas över denna redan så tidigt på året insamlade träningsmängd med det i åtanke att jag de senaste tre åren har tagit mig fram i vattnet endast under fyra veckor efter Vätternrundan, med målet att klara Vansbrosimningen, vilket jag har gjort varje, med nöd och näppe …

Som komplement till alla landövningar så är simningen utmärkt: den sliter mindre på lederna samtidigt som man får en effektiv träning av respirationsapparaten, det vill säga lungor och blodcirkulation.

Jag gläds över denna plaskande passion, nyuppväckt efter att ha slumrat i tjugo år; det var då jag gjorde min första En Svensk Klassiker.

No Comments

Började lördagen med simträning, den första efter Vansbrosmningen förra söndagen. Det blev 1000 m, mest bröstsim och med en 50 m lång crawlsprint var 250:e meter. Eftersom jag sedan har bestämt mig för att lära mig voltvändningen, så jag övade på första steget i den, nämligen att gör en tajt kullerbytta under vattnet. Simningen kändes lite stel, troligen för att jag var och löptränade igår. Solen sken men det var väldigt lite folk på badet.

Jag har tidigare gallrat bland mina idrottsböcker och lagt upp dem på Tradera för försäljning, och dessa hade jag avslut på ikväll. Det var spännande att följa budgivningen in i det sista. Böcker om coaching och med tips för effektivare träning är populära, visar det sig.

Avslutade dagen med att baka finska hålkakor gjorda på rågmjöl och surdeg. De blev riktigt saftiga, mums. Köket doftar nu kummin. Tar en macka med havartiost på och äter med grönt persikote till.

No Comments

Nu har jag kommit in i semesterlunken, vilket känns skönt.

En typisk semesterdag den här veckan ser ut så här: sover tills jag vaknar, äter grötfrukost med två ostmackor, lyssnar på P1 till kl. 10, inklusive Ring P1. Kollar sedan mejl och facebook, bearbetar pappershögar eller läser tidskrifter, cyklar iväg på ett simträningspass och tittar sedan på dagens etapp i Tour de France. Till sist blir det eventuellt ett kvällspass (gympa eller bodypump) eller bio med sångarkompisen — däremellan lagar jag lunch och middag. Somnar till Karlavagnen och Stieg Larsson (i väntan på nästa Dan Brown).

Avslutar dagens aktiviteter med löpning i småregnet till och från styrketräning. Sedan väntar vila tills den stora simtävlingen på söndag.

No Comments

Efter fyra dagar utan min trofasta handdator (den är på service i USA) så började jag idag påtagligt märka att den saknas. Jag trodde bland annat att jag hade tvättid i morse, så jag steg upp kl. 7.00 (OBS! Jag har semester …) bara för att notera två bokade tvättstugor och min kloss i bokningstavlan — som var parkerad på gårdagen! Det hade jag upptäckt om jag hade haft min palmvän.

Senare skulle jag hämta tågbiljetter i SJ:s automat och kom turligt nog i sista stund på hemma att jag borde skriva ut bokningsnumret på papper och ta med. I vanliga fall brukar jag bara kopiera koden till min handdator via synkronisering.

Körde det sista simpasset med intervaller idag, 10 st. med 50 m crawl. Imorgon blir det ett sista distanspass på 2000 m och sedan är det vila som gäller inför söndagens simtävling.

No Comments

Regnet smattrar mot balkongfönstret och jag kan sammanfatta söndagen med att den har varit sportfylld. Började med att själv simma kortintervaller i Simhallen, så nu är bröstmuskler och armar skönt ömma.

Sedan var det ju den andra etappen på Tour de France idag, där Finland fick sin första ledare någonsin i form av Jussi Veikkanen, som får bära den rödprickiga bergatröjan imorgon. Detta fixade han genom att spurta hem poäng i bergen och samtidigt räcka ut tungan åt sig själv, en gimmick han har

Slutligen var det ju final i Wimbledontennisen och den blev både fantastisk och historisk. Jag följde matchen mellan Federer och Roddick på sportradion och retade mig bara på att de titt som tätt skulle inflika resultat från Superettan när det var som mest spännande i London.

Avslutar kvällen med att se matlagning när den är som bäst: med rörliga bilder och med Gordon Ramsay, hans raka puckar och inspirerande och lättlagade recept. Följer säsong 4 av The F Word, serien där han förresten är som snällast.

No Comments

Njuter av den första semesterdagen, som passande nog började med regn och åska på eftermiddagen.

Var och simmade 2000 m i en fullproppad motionsbassäng. Trängseln blev bra träning inför Vansbrosimningen, då jag fick varva bröstsim och frisim för omkörningar och även öva på att hitta tillbaka till rytmen i simtag och andning. Noterade att det tog 1500 m för att komma in i andra andningen.

Avslutar kvällen med att dels lyssna på Michael Jackson och minnas alla gånger som jag har dansat till hans musik, och dels att se mer av filmatiseringen av Alan Moores Watchmen, del av serietidningsrevolutionen i slutet på 1980-talet.

No Comments

Pustar ut efter ett lite längre simpass idag, som jag avslutade med tio 25 m-intervaller. Det var skönt, även om det tog emot att simma inomhus; det är sim-SM i utomhusbassängen hela veckan.

Leter efter en segelbåt att hyra i vecka 30. Det känns för övrigt som att det är varmare idag och att det går åt mer dryck i hettan.

No Comments

Simmade mitt tredje Vansbrosimningen i söndags och njöt 99 % av resan. Vi hade tur med vädret för solen sken vid starten och för det mesta under loppet, trots att det hade kommit regnskurar under resten av dagen.

Den 1 % som jag inte njöt av simningen var när jag gjorde nybörjarmisstaget att efter 100 meter börja justera mina simglasögon. Jag tryckte till dem för att få ut det sista av luften under dem så att de satt bättre fast mot huvudet, men jag glömde bort att jag ju hade vaselin på mina fingrar … Man kan lugnt säga att jag fick panik när jag tittade upp och såg — ingenting! Allt var suddigt och jag såg inte åt vilket håll jag skulle simma, samtidigt som vattnet var i uppror av alla som plaskade omkring mig. För en kort-kort sekund dök tanken upp att bryta loppet, men jag lugnade ned mig med några långa simtag. Jag tänkte att kanske kunde jag få lite papper från en av följebåtarna att torka bort vaselinet med? Nej, det skulle ta för mycket tid. Jag provade istället att skrapa bort vaselinet med naglarna och se, det hjälpte en aning; i varje fall så pass att jag åtminstone kunde se bojarna som man ska följa. Genom att luta huvudet på ett speciellt vis kunde jag se klarare och på detta vis fullföljde jag sedan resten av loppet. Sensmoral: Vidrör aldrig simglasögonens synfält med vaselinsmorda fingrar

Jag simmar förresten i badbyxor, vilket alltid lockar blickar. Vi var tre i min startgrupp kl. 12.45 som hade simbadbyxor; resten hade våtdräkt. I år var det faktiskt riktigt skönt i vattnet och jag frös inte en enda gång, jämfört med förra året (2007) då det var kallare. Det känns att vaselinet gör nytta genom att skapa ett extra lager av skydd. Det är dessutom lätt att få bort i duschen.

Vad tiden blev? Jag simmade 2 minuter snabbare än förra året, hamnade på 1.02 timme i tid och kände att jag kunde ha simmat ännu snabbare, inte bara för trasslet med simglasögonen i början utan för att jag helt enkelt kände mig stark. Med ett perfekt lopp kommer jag att komma under en timme, förhoppningsvis redan nästa år. Träningen ger i alla fall resultat, vilket är glädjande.

Vansbrosimningen är ett välarrangerat lopp och jag återkommer gärna nästa år.

No Comments

Tolv timmar och tjugo minuter senare är jag hemma igen, efter en tur till Vanån och Västerdalälven för att simma Vansbrosimningen idag. Det regnade utan uppehåll hela tiden, men vad gör det: jag hade regnkläder och gummistövlar, alla var på gott humör och det var varmare i vattnet (17,1 grader) än i luften (14 grader).

Jag njöt av vattenfärden, även om det blev kallt ungefär mitt i Vanån, men jag tog några frisimstag och blev varm igen. Det kändes nästan som att det bildades simhud mellan fingrarna på slutet, men det var troligen för att mina tummar och lillfingrar hade börjat att frysa — och jag hallucinerade? Glasögonen immade igen och öronen var fyllda av vatten så det var mest mina egna andetag jag hörde under det våta äventyret. Vad skönt det var ändå, att simma i vatten utan att få klorsmak i munnen! Hittade snabbt min egen rytm och njöt mest hela tiden av loppet.

Den stora skillnaden mot för arton år sedan, då jag simmade tävlingen senast, var att istället det istället för 90 procent deltagare utan våtdräkt var tvärtom: i min startgrupp hade jag och två andra killar simbrallor, resten av de startande hade på sig våtdräkt av olika slag (hel eller halv). Vad är det för fel på vaselin, undrar jag — det gick åt tre burkar för att smörja in ett lager skydd på kroppen.

Nåja, vätdräkt är bra att ha, om man har införskaffat en sådan, men den kräver extra tillvänjning, vilket jag inte hade haft tid med i år. Ibland kan man dock undra om det inte har blivit lite för mycket materialsport på alla områden: cykling, löpning och simning. Det var en del som till exempel simmade med speciella simklockor och till och med pulsklockar. Själv hade jag både hastighetsmätare och pulsklocka på cyklingen senast — och det blir ju roligare med lite mer statistik att lagra om varje lopp

No Comments