:Livselixir

veckan:

1. Skjutsade hem två kompisar från salsakvällen i Stockholm i onsdags och fick höra att jag kör bil bra och att det känns tryggt. Och jag som inte har egen bil utan hyr en bil tre gånger om året. De kompisarna blev ännu bättre vänner nu

2. Hade min chef för gymmet som gäst på mitt gympapass idag och som sade: ”Det var det roligaste passet som jag har varit på, någonsin!” Oj. Och då går chefen ändå på många olika pass hos konkurrenterna, inklusive Friskis. Dags att begära löneförhöjning?

No Comments

Eftersvettas efter en jättehet utegympa; ja, till och med pulsklockan nästan gav upp, för den gav ett konstigt utslag på 116 % av min maxpuls, vilket inte är fysiskt möjligt, haha.

En bastu skulle vara skönt nu, hur konstigt det än låter, men inte för en finne.

No Comments

Avslutade midsommarhelgen med att gå och träna bodypump. Uj, utfallslåten är en riktig tuffing. Varvar ned med fotbad på kvällen.

Kommer på mig med att nynna på låten Riding the crest med A-Ha; jag har den som löplåt i sommargympapasset. Jo, det är sant: Norska A-Ha är tillbaka, och med samma syntsound som vid genombrottet 1985 med Take on me; härligt så det håret reser sig på underarmarna.

No Comments

Sommarens radioplåga är här nu, med afterskiveteranerna Apopocalyps och singeln ”Ge mig värme”. Sök på Facebook så hittar du låten. Det är en härlig, trallvänlig sambalåt med somrig text och musikaliska infall som man inte kan sitta still till.

Det har annars idag just känts som en riktig sommardag mitt i semestern, och jag har varit inspirerad att tänka på nya gympa- och aerobicspass inför sommarschemat. Jag har tittat i mina låtlistor och letat musik.

Idag var det en spännande etapp i Girot; en bergsetapp som möblerade om i placeringarna. Girot (och Touren) är en annan inspirationskälla jag har, för kommande prövningar kring Vättern. Den finländske Karlström trampade på bra, medan det gick tungt för svenskarna.

Nu är det dags att baka bröd till frukost och se sista avsnittet av 24, säsong 5.

No Comments

Svävar fortfarande på små baklavamoln efter en vecka på träningsläger i Turkiet. Det var en smärre chock att stiga av planet igår: Här i Sverige var ju lika varmt som i Turkiet, där jag har tillbringat den senaste veckan. Var på en välarrangerad träningsresa med glada och inspirerande kollegor, en utlandstripp som blev oförglömlig. Lägg därtill att kulturen, språket och människorna fascinerar mig.

Jag lärde mig så pass mycket turkiska så att jag kunde hälsa, fråga hur man mår, beställa, tacka, berömma, säga nej och adjö. Fick många komplimanger för utttalet, som liknar det finska språkets (och tack till vår egen turkiska för coaching). Gillade även att shoppa i landet– jag har aldrig handlat så mycket kläder på en utlandsresa förut! — för man sitter och pratar, ger och tar information, är vänlig mot varandra och förhandlar om priset över en kopp te; priset som man oftast kan få ned till ca halva dito. Jag som bara skulle köpa en keps …

Jag är också fascinerad av några av mina svenska kollegors frossande vid middagsbuffén, av speciellt bekant välsmakande läckerheter såsom purfärska jordgubbar och smarrigt rosa kräftor; att fullkomligt överlasta en tallrik med dessa läckerheter. Det brukar jag inte se på fester här hemma, men där, i Turkiet, hade vi ju helpension — och det var ju buffé?

Kroppen är öm av tränandet medan nacken kliar av solen och ögonen av för lite sömn, men jag känner mig lycklig av att ha fått umgås med så många dansanta människor i en så annorlunda kultur. Jag håller dörren öppen för ännu en resa till samma land.

Lütfen, bir kahve sütsüz.

1 Comment

Det har varit en tychobrahedag idag … trots det underbara snöfallet som vi har haft i Linköping hela dagen.

Det började med att jag inte blev insläppt på militärens flygplats i morse, då jag skulle vikariera för en gympakollega. Jag hade fått instruktioner att ta med legitimation — och det hade jag ju med mig — men inte fanns jag med på några passerlistor inte, för det var just det som var kruxet och den viktiga ”detaljen” som behövdes för att jag skulle komma in på området och till gympasalen … Så det blev till att lubba till det riktiga dagjobbet en timme tidigare och med slirande och överfulla bussar i snökaoset.

Sedan hade en annan kollega snott mitt lunchgympapass. Hon skulle förvisso vikariera för mig, men först den 6 mars. Just det, om en månad exakt! Hur virrig får man bli? Döm om min förvånade min när det redan stod en instruktör och förberedde sig för mitt pass — och dessutom var det en vikarie till min vikarie, som i sin tur körde ett helt annat pass på min tid (bodypump istället för gympa, jojo). Och med _mina_ trogna och trevliga deltagare. Det hela kändes som ett enda stort och dåligt practical joke …

Nåja, det positiva är att jag ändå får ersättning för båda inställda passen

No Comments

En bra dag på jobbet, med förväntansfulla undervisningskollegor (läsperioden startar nästa vecka) och frågvisa och nyfikna studenter (de har tenta på fredag).

Jag har utnyttjat promenaden till och från jobbet med att öva på ett nytt gympapass för vårterminen. Konstaterar att jag behöver en styrkelåt till för att fylla ut 55 minuter.

Till kvällsmat lagar jag makaronipudding med timjan, isterband, vitpeppar och parmesan som smakförstärkare. Diskar och städar badrummet innan jag får belöningen: två avsnitt av den nya säsongen av ”24″. Jack Bauer rules!

No Comments

Jag har tillbringat lördagen med mental återhämtning samt fysiskt helande. Det behövs just nu, för jag har nämligen drabbats av halsont.

Jag fick fixa vikarier till mina gruppträningspass i fredags och imorgon. Gick en runda med stavarna för att hålla igång, men på låg nivå (zon 1 i puls) jämfört med gympa och bodypump, som brukar rusa iväg i zon 4 och — ja, faktiskt även i bodypump! — zon 5.

Den mentala återhämtningen har bestått i att jag har tagit i gammal ”surdeg” där hemma, med pappershögar som har samlat damm. Rutinerna för att regelbundet hantera dessa har falerat ibland, men jag försöker belöna mig när jag har lyckats hålla igång de goda vanorna så att jag kan bli bättre.

Jag utvecklar mig enligt steg-för-steg-filosofin, precis som framgångsrika friidrottare som Stefan Holm gör: att på nästa tävling göra en viss sak ännu bättre än förra gången — istället för att tänka ”Jag ska ta medalj”. Medaljen kommer automatiskt när man stegvis har uppnått ett visst mål.

Medan bloggen får en uppfräschning, med bland annat ny design, så lyssnar jag på P4 ikväll. Jag är svag för P4 Dance och deras mixar. De är väldigt underhållande och lockar ofta till dans, vilket ju är meningen.

No Comments

Det är en vecka sedan Lidingöloppet och jag känner mig i toppform. Instruerade lunchgympa idag och kände ingen trötthet efteråt, medan deltagarna kom fram och sade att det var jobbigt. Att de hade det jobbigt gläder mig, för då har jag gjort mitt arbete väl. Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över min egen kondition: Jag går med lätta steg och det är en fantastisk känsla! Blir knappt andfådd av korta ruscher som jag gör i vardagen, till bussen, till föreläsningssalen o.s.v.

No Comments

Nu har jag mixat gympamusik ”på riktigt”: Jag har nämligen klippt och mixat en låt i Mix Meister, ett mycket användbart program. Ryggstyrkelåten var 1,5 minut för lång så jag klippte ihop slutet med ett lugnt parti 4 minuter in i låten och — voilà! Istället för 5,5 minuter så fick jag en perfekt maglåt på 4.03 minuter. Det blev riktigt snyggt också.

Annars har jag gått i promotionsdagens tankar, författat pm — och samtidigt passat på att lära mig LyX, ett hjälpmedel för att skapa LaTeX-dokument.

På kvällen tittade jag på filmen Clerks av Kevin Smith, om en dag i två butiksjobbares liv. En riktig kultfilm med bra repliker — och bland annat referenser till Stjärnornas krig, Kevin Smiths favoritvärld.

2 Comments