Gjorde slag i saken och införskaffade ett bärbart keyboard, som komplement till det fast installerade digitalpianot som jag har hemma. Kan inte sluta experimentera med rytmer och melodier nu 
gillar de latinska rytmerna samt discorytmen bäst.
Det bästa namnet på ett rockband måste vara Soundtrack of our lives.
Inte för att jag är ett fan av gruppen men namnet säger vad musik är: ett ljudspår till våra liv, speciellt bakåt i tiden.
Jag har till exempel följt ”allt” som Talking Heads, David Byrne och Tom Tom Club har gjort — och deras musik har blivit mitt livs ljudspår. Jag kan minnas specifika platser varje gång jag hör låtarna och minnas känslorna när jag ser de gamla skivomslagen (LP!).
Jag är salig. Fick hem den utökade versionen av Ian Dury & The Blockheads första skiva, New boots and panties, idag. Skivan gavs ut första gången 1977.
Äntligen finns texterna med, där cockneyengelsmannen rimmar fram sina historier. De olika demoversionerna bland extramaterialet visar att låtskrivarduon Dury/Jankel förberedde sig noga i över ett år för att spela in albumet, bland annat med att fila just på sångbudskapet. ”Wake up …” hade till exempel påtagligt rakare formuleringar i början …
Snart kommer även en långfilm om Ian Dury liv, Sex & Drugs & Rock & Roll, med Andy Sirkis i huvudrollen (känd som Gollum i Sagan om ringen) och bland andra Ray Winstone (Indiana Jones kollega i Kristalldödskallefilmen).
Mår riktigt bra just nu.
Var och cyklade Sommen runt för första gången idag. Cykelloppet går bland annat genom Malexander, vilket blev känslosamt en stund: Vid en plats längs vägen finns blommor utlagda där polismorden begicks 1999.
Resultatmässigt gick cykelturen över förväntan. Vädret var perfekt: varmt och svag vind. Jag susade runt rundans 125 km med en snitthastighet på 18.24 minuter per milen och behövde inte stanna en enda gång — ja, förutom vid de två stoppskyltarna förstås. Jag häpnade över krafterna och kan vara nöjd med att träningen har gett effekt.
Njuter av resten av kvällen med att ta det lugnt och återhämta mig och äta hemlagad omelett. Den fysiska ansträngningen gör att jag kommer att sova gott. Grannen under mig spelar fortfarande sin musik på högsta volym — klockan är halv tio — så jag lugnar ned nerverna med mitt eget musikval en stund: ”I hang on to my vertigo” och ”Samsara” med Rupert Hine.
Sommarens radioplåga är här nu, med afterskiveteranerna Apopocalyps och singeln ”Ge mig värme”. Sök på Facebook så hittar du låten. Det är en härlig, trallvänlig sambalåt med somrig text och musikaliska infall som man inte kan sitta still till.
Det har annars idag just känts som en riktig sommardag mitt i semestern, och jag har varit inspirerad att tänka på nya gympa- och aerobicspass inför sommarschemat. Jag har tittat i mina låtlistor och letat musik.
Idag var det en spännande etapp i Girot; en bergsetapp som möblerade om i placeringarna. Girot (och Touren) är en annan inspirationskälla jag har, för kommande prövningar kring Vättern. Den finländske Karlström trampade på bra, medan det gick tungt för svenskarna.
Nu är det dags att baka bröd till frukost och se sista avsnittet av 24, säsong 5.
Det blev ”två sjöar runt” med cykeln idag, först Glan och sedan Roxen av bara farten; det passade liksom bäst med hänsyn till vindriktningen som rådde. ”Tretton mil” meddelade trippmätaren trofast efter passet. Det känns i kroppen.
Nu bara njuter jag av kvällen, genom att dricka grönt kustfägringste (måste ju fylla på med antioxidanter) och lyssna och överföra åttiotalsvinylskivor med syntpop till datorn. Nostalgi! … och många låtar som jag hade glömt att jag gillade en gång i tiden. Saknar inte du också linn drums-ljudet?
Jag har verkligen fjärilar i magen — eller är det vindpustar? — efter att ha varit på den första fjärdedelen av intensivkursen för kustskepparexamen. Det är sensationellt inspirerande att gå en kurs där alla deltagare är lika mycket passionerade i ämnet och att ha en sådan meriterad och erfaren lärare.
En extra krydda är en hårdhudad och rak motorbåtsägare i kursgänget som inte är blyg för att ställa frågor om de klassiska motsättningarna som finns mellan segelbåtsfolk och motorbåtsfolk, till exempel om vilket som är bäst: att köra om långsamt med motorbåten trots att det blir svallvågor eller att köra 35 knop utan att det blir det? I båda fallen verkar segelbåtsfolket ta illa upp eftersom svallvågorna och oljudet stör roet och hastigheten retar upp känslor.
Melodifestiva len? ”Snälla, snälla” vann ju nästan, vilket var spännande att följa. Vinnarlåten tycker jag att jag har hört förut (påminner om Nessun Dorma) men unnar Malena Ernman framgången med sin utstrålning och eminenta sångteknik.
Det är min omgång av På spåret idag! Hah. Jag tog Brisbane på 8 poäng, medan Filip & Fredrik tog det på 4
Jag tog även svaren som handlade om Surfer’s Paradise, Dingo, Wallaby, The Outback och Didgeridoo. Det är ju centrala australiensiska begrepp. Ju. Kanske har jag lärt mig av brorsan, som har varit där — eller så är det alla australienska filmer och tv-serier man har sett.
Oj, nu är det Schweiz de reser till, helt klart. ”Prisbelönad ros” kan inte vara annat än Montreux och så de är på väg till Genève — den tog jag på 8 poäng! Och så kom det en fråga om Cern och partikelforskning — ett av mina favoritämnen när det gäller populistisk litteratur som jag läser. Naturligtvis är det kvarkar (och leptoner) som utgör grundstenarna för all materia — samt terabyte för informationsmängdmåttet som är svaren. Piece of cake, som man säger Den avslutande resan till Helsingborg är straffspark i öppet mål för min del, utom kryddfrågorna från Tina Nordström som lyckas fiffla in libsticka … men malörten tog jag, manskörsångare som jag är 
Det är detta som gör På spåret så himla kul! Sedan briljerar Hellgren med sin tenniskunskap — ikväll med Rod Laver-serve — medan Oldsberg är kvick med ordvitsar och associationer. Jag hejar för övrigt på Johan Wester och Lisa Syrén som jag tror kommer att vinna hela konkarongen.
Njuter i övrigt ikväll av att ha gjort fynd på januarirean (4 skjortor på MQ för 830 spänn, det du) och mer påtagligt av skivbar getost på kornmokex till ekologisk druvdryck. Musiken ikväll är Brian Wilsons senaste.
Timo Räisänen framför sina sånger med stor inlevelse och så håret på armarna reser sig. Samspelet med The Railers pianist är lysande i På spåret ikväll. Det förvånar inte. Timo Räisänen är uppvuxen med körmusik i Göteborg och sjunger med känsla för harmonierna — och framförallt rent och snyggt!
Sitter och skriver tal till lördagens högtidliga fest med dans. I bakgrunden spelar Calexico sköna och inspirerande toner.