Posted by juhta on juni 13th 2009 to
Cykling 
Det blev ett taktiskt perfekt cykellopp för min del i år, idag, runt Vättern. Jag sparade på krafterna ända tills det var tio mil kvar och vågade sedan ”leka” med farten. Min vikt var samma i mål som vid start, så jag hade fyllt på rätt mängd vätska och energi. Sluttiden blev en putsning av det personliga rekordet med två minuter (klart under elva timmar), även om jag på grund av vädret inte hade detta alls som mål den här gången; ville bara ”överleva”. Det är dock skönt att veta att jag inte behövde ta ut mig den här gången!
Jag kom på mig själv med att le flera gånger under loppet, för jag kände mig så stark. Backarna gick som en dans. Det får ja tacka förberedelserna för: Jag har kört mer än dubbelt så många mil som uppladdning i år. Trettio mil på cykel känns ändå kroppen, hur väl man ändå har tränat — och man får ont i rumpan.
Varför cyklar man Vätternrundan? Jo, det är en utmaning på flera plan, då det kan hända saker med både en själv, cykeln och runt omkring som påverkar resultatet. Det känns som ett schackspel, eller som Lance Armstrong säger i sin bok Every second counts: ”It’s actually a high-speed chess match on bike”. Man planerar i förväg i vilka depåer man tänker stanna och varför (för att vila, fylla på eller tömma vätska o.s.v.), vad man ska ha med sig för typ av — och hur mycket –utrustning, mat och vätska, dels på cykeln och dels i cykektröjans fickor (eller kanske till och med i speciella små väskor på ramen). Vad det blir för väder påverkar naturligtvis också loppets slutresultat.
Hur var vädret då i år då? Det var mulet hela vägen och blött på vägen, vilket märktes vid klungkörning: man får ”käka grus”; det stänker upp vatten och annat från vägbanan i ansiket när man ligger nära någons bakhjul. Det var dock uppehåll den mesta tiden, även om det duggregnade av och till, bland annat nära Hjo.
Jag fick förresten punktering precis före start i år, men Vätternrundan har ju service vid startfållorna så jag överlät åt dem att laga cykeln. Jag behövde spara på mina egna grejor för själva loppet.
Mina två hemliga vapen för att klara fukten i år, och även kylan på morgonkvisten kring Gränna, var att ha två lager med kläder över hela kroppen, ombyte av yllestrumpor halvvägs och på händerna mina favoritcykelhandskar med tunna bomullsvantar från Apoteket närmast huden och diskhandskar överst (detta gav perfekt känsel i fingrarna hela tiden, så jag behövde inte ta av mig på fingrarna för att utföra finmotoriska rörelser, som att plocka energikakor ur tröjans fickor).
Nästa år satsar jag troligen på en ännu bättre tid, sub-10 (under tio timmar), men då måste jag starta sent så att jag får bra klungor att arbeta med och även korta ned depåtiderna förutom att stanna i färre depåer.
1 Comment