Krafttag i Lund mot trottoarcykling

Skånskan rapporterar om polisens i Lund krafttag mot cyklister på trottoarer och gångbanor. Läs mer i artikeln, med 8 bilder från informationskampanjen med frukt, bland annat utanför Hotel Lundia vid Knut den Stores torg.

Tekniska förvaltningen i Lund har dessutom mätt antalet cyklister på trottoaren. De skiljer på cyklister som dels har en målpunkt och dels saknar densamma, d.v.s. de som förflyttar sig på trottoaren med ett mål att t.ex. nå ett cykelställ eller en port samt de som cyklar bland fotgängarna utan specifikt mål längs den specifika gångbanan. Oavset vilket så är all cykling på trottoaren både ett irritationsmoment och ett brott mot våra gemensamt överenskomna lagar.

Ett irritationsmoment och en olaglighet i Sverige

En favoritfilm

Inser att jag har fått lägga en film till favoritlistan i och med Stranger than fiction, som jag plötsligt fick lust att se om en gång häromdagen. Rekommenderar filmen varmt, som handlar om Harold Crick som en dag hör en röst som kommenterar hans vardag; han tycks befinna sig mitt i en historia hämtad ur en bok …

Will Ferrell har huvudrollen i filmen, med bl.a. Dustin Hoffman, Maggie Gyllenhaal och Emma Thompson i birollerna och musik av bl.a. Wreckless Eric. Regissör är tysk-schweiziske Marc Forster, som även har regisserat Monster’s Ball och Quantum of Solace.

Segling på melodihavet

Jag har verkligen fjärilar i magen — eller är det vindpustar? — efter att ha varit på den första fjärdedelen av intensivkursen för kustskepparexamen. Det är sensationellt inspirerande att gå en kurs där alla deltagare är lika mycket passionerade i ämnet och att ha en sådan meriterad och erfaren lärare.

En extra krydda är en hårdhudad och rak motorbåtsägare i kursgänget som inte är blyg för att ställa frågor om de klassiska motsättningarna som finns mellan segelbåtsfolk och motorbåtsfolk, till exempel om vilket som är bäst: att köra om långsamt med motorbåten trots att det blir svallvågor eller att köra 35 knop utan att det blir det? I båda fallen verkar segelbåtsfolket ta illa upp eftersom svallvågorna och oljudet stör roet och hastigheten retar upp känslor.

Melodifestiva len? ”Snälla, snälla” vann ju nästan, vilket var spännande att följa. Vinnarlåten tycker jag att jag har hört förut (påminner om Nessun Dorma) men unnar Malena Ernman framgången med sin utstrålning och eminenta sångteknik.

Rostade sojabönor – ett magrare alternativ till jordnötterna

Jag har hittat en ny, nyttig godsak att smaska på: rostade sojabönor, som finns i Risentahyllan i din affär. Proteinrika är sojabönorna också, precis som jordnötter, så de passar bra på kvällen.

GI-värdet för sojabönorna är något högre än för jordnötter, 25 jämfört med 21. Fettmängden är däremot 24 g per 100 g, jämfört med 49 g per 100 g för jordnötter! Det är ju bra.

Inget napp

Comhem ringde nyss. Så här lät det i telefonen, sammanfattat:

  • Comhem: Hej! Du har ju vårt analoga tv-utbud … Håller du på LHC?
  • Jag: Nej, och jag har ingen tv.
  • Comhem: Nej, då kanske NHL är roligare …
  • Jag: Jag följer andra sportnyheter på nätet, lyssnar på Sportradion kl. 19 varje dag och har Bredbandsbolaget, som jag är nöjd med.
  • Comhem: Då är du beroende av bredband … och har telefoni hos dem också?
  • Jag: Ja. Jag betalar för vad jag ringer.
  • Comhem: (Lång tystnad i luren) Då får jag tacka för mig.

Det är inte första gången som Comhem ringer — de kanske ska sätta en liten flagga på min post i databasen?

Skidor till sommarförvaring

Har så smått börjat återhämta mig efter helgens kraftprov över nio mil. Skidorna var perfekt vallade — tack till min far för tipsen! — och jag slog förvisso mitt personrekord på sträckan, men prestationen och snön (på något egendomligt sätt) sög musten ur mig rejält. Nu återstår bara att paraffinera skidorna inför sommarförvaringen och sedan ladda om för löpning och cykling. Var är nu våren då?

Dagen har annars varit lång, med avslutning i två kurser och bland annat seminarier där studenterna har presenterat sina arbeten. Jag är mycket nöjd med deras insatser.

Njuter av underhållningsprogrammet ”So you think you can dance Australia”, som verkligen har hittat formatet och även de duktigaste talangerna, de som kan överraska i varje avsnitt när de utsätts för nya dansstilar. Mina favoriter är Penny och Charlie, som framförde en modern dans av Kelly Aykers; ett relationsdrama där dansarna inte vidrörde varandra förrän alldeles på slutet och nästan kysste varandra. Det var vackert.