Det är ju så populärt med quiz-tävlingar så jag anordnade en egen till bodypumppasset idag.
Bodypump-quiz-frågorna gav ett extra tävlingsmoment och förhoppningsvis glömde en del kanske bort att vissa övningar kändes tunga. (Bodypump är ett registrerat varumärke.)
Fredagens kvällsnjutning består av bornholmske rugkiks med appenzeller-ost och ett glas ekologisk Merlot-Cabernet från Sicilien, en frasande smakrik och robust kombination.
Äntligen händer det saker! Polisen har under tre timmar tagit i hårdare mot cykelbusar i Linköpings centrum. Nio störande av ordningen fick böta 500 kr för att de irrade runt med sina velocipeder på trottoaren.
Visste du att det är ännu värre att köra mot rött ljus? Då får du böta 1500 kr. Kom ihåg: I trafiken har inga rättigheter, bara skyldigheter. Visa alltid hänsyn och dina avsikter tydligt och titta bakåt vid vänstersväng.
Läs mer i Correns artikel från den 26 november 2008.
Jag noterade häromdagen följande fascinerande företeelser på bussen:
- busschaufforen uppmanar passagerarna att gå bakåt i bussen, vilket får till följd att de som står som en flaskhals i mitten av bussen tittar bakåt och fortsätter att stå still.
- personer som inte ska stiga av bussen på ett tag står och trängs i dörröppningen och hindrar oss andra från att hinna av i tid (busschauffören brukar påminna om detta också).
Favoritalbum på stereon just nu: Garden Ruin med Calexico. (Trots No music day, men det är Calexico värda.)
Jag fick ett samtal på mobilen idag som jag inte hann svara på. Det ringde tre gånger från ett 0455-nummer. Troligen var det telefonförsäljare, så som Leffe listar på sin långa sammanställning på webben; en bra källa för mer information om dessa ”tysta nummer”.
Dagens I-landsproblem: Jag har fått sesamfrön i datorns pekdon efter att ha ätit en macka vid datorn. Högst irriterande.
Det kanske kan leda till ett nytt talesätt så småningom? ”Han var lika irriterande som ett sesamfrö i mushjulet.” Hmm.
Dagens hemlagade kvällsmat är omelett med ärtor, getost och bacon. Färggrant och gott.
Idag lärde jag och en arbetskollega ut Få-det-gjort-metoden (eng. Getting things done, GTD, efter David Allen) till en klass med administratörer på jobbet. Det kändes historiskt.
Vi presenterade och diskuterade GTD-metoden i två tvåtimmarspass med gemensam lunch emellan och bestämde sedan en återträff senare i höst för uppföljning, efter att kursdeltagarna hade fått en hemuppgift. Hemuppgiften består i att man ska göra insamlingsfasen och bearbeta samt reflektera över vilka delar av metoden som man vill implementera först.
Har du en inlåda och tömmer du också ditt RAM-minne regelbundet i listor som du regelbundet bearbetar?
Efter drygt sex år med GTD-metoden (Getting things done, efter David Allen) har jag äntligen tagit tag i och bestämt mig för hur jag ska formatera Someday/Maybe-listan.
Someday/Maybe-listan, eller Någon dag/Kanske (NDK) på svenska, har genom åren växt och börjat spreta åt alla håll. Den har förvisso fått mig att bland annat börja ett nytt intresse (segling), byta till billigare el och öka kontakten med släkten på min mors sida, men på sistone har den blivit allt mer otymplig.
Jag blev därför glad när jag fann en inspirerande artikel hos Tools for Thought om Sju fel med Someday/Maybe-listan (sve. Någon dag/Kanske). Tipset för att gallra NDK-listan är att skilja på fantasier och det som jag kan känna mig förpliktigad att göra, det som jag alltså gärna vill göra, bara de rätta villkoren infinner sig; det vill säga, om jag hade tid, pengar eller resurser för det. Fantasierna, som till exempel att jag någon gång vill besöka Shanghai, ska jag förvisso skriva ned, men dessa har jag i en Checklista istället.
Detta är ännu en erfarenhet som jag kan ta med mig till vår nystartande GTD-kurs på jobbet på onsdag.