:Livselixir

I morse höll jag på att bli påkörd av en cyklist på campus — på gångbanan. Jag frågade varför han gjorde på det viset och han svarade: Jag valde den här vägen för att det var så jämnt och fint.

Med samma logik är det alltså fritt fram för bilar på corson på campus, med motiveringen att det går snabbare att ta sig fram till C-huset den vägen.

Resten av arbetsdagen flöt på ”jämnt och fint”, för att citera den dålige cyklisten. Efter lunchträning så avslutades eftermiddagen produktivt. Som belöning lagade jag pestolax med ugnsgrillad paprika och gnocci till. En GI-favorit som återhämtning efter hård motion.

Sms:ade med en vän som befinner sig i norra Indien över jul och nyår. De har det varmt för linne på dagen och svinkallt för flera lager yllekoftor på natten.

Tar mig ner på stan och dansar mig trött på Harrys till bl.a. Arvingarna. Det var lite folk nere på stan men kul ändå, och jag fick komplimanger för min dans.

No Comments

Lillelördag och jag njuter av polsk (sic) choklad — den lokala godisaffärren sålde nämligen två-för-en eller 2 x 100 g för 10 spänn och just av min favoritblandning, det vill säga 70 % mörk choklad. Den smakar riktigt bra,a v märket Chocovi.

No Comments

Nu har invandringen börjat påverka svenskars uttal: Hör ständigt på P1 folk som i övrigt pratar flytande svenska som uttalar t.ex. ”själv” med tyskt ach-laut i början.

Kontaminationen ”även fast” verkar glädjande nog ha minskat, för det uttrycket har jag inte hört på länge.

Lagar favoritpotatisgratäng till kvällsmat, med fetaost och bladspenat. Passar samtidigt på att anmäla mig till fortsättningskursen i tango inför våren. Läser på om Philip K. Dick, en gammal sf-favorit sedan jag hörde honom på radioteater under 1970-talet, och ser på Linklaters film A scanner darkly baserad på en bok av herr Dick. Överraskande bra; en rätt så cool film. Den är som Beowulf: tecknad ovanpå en riktig film.

Stygnen i benet kliar, vilket måste betyda att läkningsprocessen går bra.

No Comments

Fick ett glädjande telefonsamtal ikväll: Min handdator är upphittad och finns just nu i Ekängen. Vi kom överens om en tid på måndag för återbördandet. En tung sten har lyfts från mina axlar.

Det positiva med den tillfälliga förlusten av handdatorn är att jag nu har bytt lösenord på alla mina olika konton hos företag m.fl. och hädanefter ska jag alltid ha lösenordet påslaget. Jag har sedan tidigare min e-postadress inristad på handdatorn men damen som ringde hade sett mitt namn i programmet som heter Owner och sedan letat upp mig i telefonkatalogen. Vilken tur att jag har ett så pass ovanligt namn.

No Comments

Idag skulle jag ha stannat i sängen. Det blev nämligen en strulig lördag. Jag skulle ner på stan för att lyssna och prata med en kör som söker en dirigent, men så långt hann jag inte …

Först får bussen jag åker med ner till stan köra en omväg eftersom det har hänt en trafikolycka, sedan råkar jag springa in i ett cykelställ och slår i smalbenet så jag får ta mig till akuten för attt sy åtta stygn. Jag inser samtidigt att jag har tappat min handdator vid fallet, hmm. När jag sedan är hemma igen efter tre-och-en-halv timmars väntande och 35 minuters omplåstrande så råkar jag välta tekoppen över tangentbordet på datorn. Usch.

Brorsan skrattade mest åt det sistnämnda för han har gjort motsvarande med en kopp glögg, vilket dock förstör elektroniken helt. Mitt tangetbord är bra igen idag

No Comments

Kulturnytt i P1 hade en potentiellt bred publik idag, när både Thore Skogmans och Karlheinz Stockhausens livsgärningar skulle sammanfattas. Båda ”musiksnickarna” gick ju bort i dagarna.

Återhämtar mig från helgens pärs när jag låg sjuk i ett magsjukevirus. Gläder mig åt att åter kunna njuta av mat. Till lunch idag blir det syditaliensk favoriträtt hemma idag, bestående av gnocci, broccoli, vitlök, sardeller, olivolja och mycket svartpeppar ihopblandat.

Passade på att ta en promenad precis efter solnedgången och chockerades av hur få det är som numera bär reflexer. Jag såg ungdomar som utan att tveka korsade övergångsställen i totalt mörker allt medan bilister kämpade med att se de mörkklädda typerna. Jag mötte också mammor med sina barn, alla utan några reflexer. Annat var det när jag växte upp, i fokhemssverige, då socialdemokraterna bestämde att alla skulle bära 6-8 reflexer om magen (eller hur det nu var). Nu är det individuell kollektivism som gäller. Eller som några sångarkollegor från Lund och Helsingborg uttrycker det i en sång: ”Lyssna till ditt hjärta, allting kan du få. Satsa på dig själv och känn så bra du mår. När du måste välja ska du tänka till: Du är en individ och du ska göra som du vill.” (Observera ordvalet av ”ska”). Tack till Henrik W. och Last Call.

Följer senare nobelfestsändningnarna på webben (tv4 ansvarar för dem i år). Till kvällsmat blir det fläskfilé med creme fraiche, sparris, syltlök och ris, efter ett recept som jag har fått av min mor.

Powered by ScribeFire.

No Comments

Dagens citat hämtar jag från Medierna i P1: ”En halv miljon träffar på Google tvättar man inte bort i en handvändning”. Det kan inte ens Reputation Defender råda bot på.

Powered by ScribeFire.

No Comments