Ikväll ser jag om Blazing saddles, alias Det våras för sheriffen. Den är från 1974 och Mel Brooks första av två filme det året; den andra var Det våras för Frankenstein (Young Frankenstein). Det är två riktiga höjdare på filmkomedihimlen, om man gillar Mel Brooks och Gene Wilder.
Powered by ScribeFire.
Blåtunga – är det en ny kommunikationsstandard för landsbygen? Jag som har haft Blåtand i handen i sex och ett halvt år nu … (funkar bra och synka med datorn).
Powered by ScribeFire.
Cyklister tycks följa egna trafikregler och struntar i att visa hänsyn i trafiken. Hör bara här.
Jag hade efter jobbet varit och hämtat ut tågbiljetter vid Resecentrum idag och skulle cykla hemåt. Bestämde mig för att ta Vasavägen upp mot Abisko. Då fick jag uppleva stress på cykelbanan.
Medan jag och två andra fotgängare korsade Järnvägsgatan på övergångsstället — jag ledde naturligtvis cykeln — så blev vi omkörda av en kille och en tjej på cykel. ”Swoosh” lät det från hjulen på det zebrarandiga promenadstråket över vägen. Väl framme vid cykling påbjuden-skylten längre fram så satte jag mig själv på min cykel och påbörjade färden längs cykelbanan på Vasavägen.
Det dröjde inte länge förrän jag hade hunnit upp de två stressade cyklisterna som trampat förbi mig på övergångsstället tidigare, när det blev rött ljus över S:t Larsgatan vid restaurang Ha Long, mitt emot Frimis. Jag stannade men de två cyklisterna fortsatte, trots den rödlysande stolpen. Det blev snart grönt och jag rullade vidare.
Längre fram, vid busshållplatsen för 201 och 202 mitt emot Brännströms skola, hann jag åter upp de två ”stressade” cyklisterna och den här gången passerade jag dem, både killen och tjejen, i mitt eget lugna och jämna tempo. Noterade sedan att trafikljusen höll på att bli röda vid korsningen mitt emot Länsmuseum, så jag bromsade in och stannade. Bara några sekunder senare kommer först tjejen susande på min högra (!) sida, på trottoaren och över gatan trots det röda ljuset, och strax därefter kommer killen.
Det blev snart grönt och jag fortsatte att trampa och hann för tredje gången upp de två cyklande vildbasarna. Den här gången och för en gångs skull hade de dock stannat för rött ljus, troligen för att Östgötagatan är mer trafikerad än de två tidigare passerade gatorna.
När det blev grönt och jag trampade iväg så hade jag till slut skakat av mig trafikbrytarna och tackade gudarna för att vi alla hade klarat oss helskinnade. Räknade för mig själv ut hur mycket böter de två hade skrapat ihop:
- cykla på trottoar: 500 kr i böter
- cykla mot rött ljus, 2 ggr: 2 x 1500 = 3000 kr
Summa 3500 kr per skalle, alltså.
Inne i city är det ännu större anarki, speciellt nere vid Åhléns och Swedbank. Det genas på cykel över gågatan och trampas pedaler på båda trottoarerna på Storgatans sidor.
Igår gick jag över trafikljusen vid Clas Ohlson när en tjej plötsligt kom cyklandes och som en slalomåkare tog sig förbi alla fotgängare på övergångsstället, över till andra sidan, och fortsatte lugnt färden på trottoaren ner mot Hemköp förbi Åhléns — utan att notera de uppskrämda fotgängarna det minsta. Det värsta vara inte att hon på 10 sekunder samlade ihop till 1000 kr i böter — det värsta var att hon var egoistisk och bara tänkte på sig själv i trafiken; att hon skulle fram och den kortaste vägen, utan hänsyn till andra medtrafikanter.
”Visa hänsyn i trafiken” www.ntf.se — bara för att en yta är platt i trafiken så betyder det inte att man kan cykla där.
Jag gillar verkligen att laga mat, både till mig själv enbart och till goda vänner.
I lördags var sånggruppen på besök, för traditionell serenadkväll med middag och sång. Då bjöd jag på favoriter i repris: En svensk klassiker (rågbröd, potatis, brännvinsost, sill), renskav med råkostsallad och potatismos och lingon samt mangosorbet med mousserande vin och mangofrukt till efterrätt.
Ikväll blev det en annan personlig favorit till kvällsmat, nämligen grön kycklingcurry med ris.
Njuter av matlagningen och tittar samtidigt på Kitchen nightmares med Gordon Ramsey, den amerikanska Fox-versionen.
Dagens fynd är tågbiljetterna till Skåne som jag inhandlade idag, med utresa från Linköping: Fick tur-och-retur för bara 273 kr. Tack, SJ.
Är annars lite trött efter sånggruppens serenadkväll igår. Bjöd hem gänget på traditionsenlig middag ute på balkongen, där vi sjöng och övade innan vi drog vidare ner till stan. Stan och stan, förresten: Det blev ovanligt mycket cyklande den här gången när vi först tog oss till Lambohov och sedan till Hejdegården och via Konsistoriegatan till Ryd. När jag tänker efter så är jag nog lika trött i benen som i stämbanden idag 
Det är en vecka sedan Lidingöloppet och jag känner mig i toppform. Instruerade lunchgympa idag och kände ingen trötthet efteråt, medan deltagarna kom fram och sade att det var jobbigt. Att de hade det jobbigt gläder mig, för då har jag gjort mitt arbete väl. Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över min egen kondition: Jag går med lätta steg och det är en fantastisk känsla! Blir knappt andfådd av korta ruscher som jag gör i vardagen, till bussen, till föreläsningssalen o.s.v.