:Livselixir

En massa favoritskådisar och så unga! Slim Pickens (och smal), James Earl Jones, George C. Scott m.fl. — och naturligtvis Peter Sellers. Ser nämligen om Stanley Kubricks klassiker Dr. Strangelove, där ju Sellers spelar i tre av rollerna. Han skulle ha gjort även Slim Pickens roll som sydstatspilot men backade ur i sista minuten. Såg den prisbelönta Life and death of Peter Sellers, med den duktige (och porträttlike) australiensaren Geoffrey Rush i huvudrollen, och blev inspirerad att se om en rad av Peter Sellers filmer ohc även den avslöjande intervjun i Parkinsons show.

Biceps och ben är ömma efter det hårda bodypumppasset idag. Kände mig mycket stark och orkade för första gången hela den tuffa tricepslåten utan att fuska vilket innebär att jag gjorde alla de avslutande smala armböjningarna, från benen och i rätt takt med musiken (de är snabba och ger mjölksyra om man är trött). Gillar sedan speciellt utfallslåten; enkla men effektiva rörelser till passande musik och text (”I go crazy”).

No Comments

Ikväll var det, äntligen, premiär för rullskidorna, så här drygt sju månader före Loppet. Det var skakigt i början men kroppen kom snabbt ihåg hur det var att diagonala och hålla balansen. Stavarna har nya spetsar och det kändes vid stakningen. Det är uppenbart ovanligt med skidåkare i stadsdelen eftersom grannarna spontant kommer fram och frågar hur det är, vilket ju är kul att de gör.

Kvällsmaten går i skidåkningens tecken, eller jag kanske ska säga ”i träningsvärkens tecken”, eftersom jag lagar fläskfilé med ris, sparris, syltlök och creme fraiche — vilket råkar vara just den ”köttbiten” (iliopsoas) som jag kommer att ha ont i de närmaste dagarna. Nästa gång ska jag också komma ihåg att tejpa tummarna, så jag inte får blåsor.

Stoppar ned fötterna i ett fotbad och njuter, med Holm och Wissman på sportradion och sedan det åttonde avsnittet av Hell’s Kitchen med Gordon Ramsay. Tar en avocado och en kopp grönt-och-skönt-te som efterrätt.

No Comments

Nu tror jag att jag vet varför många har svårt för att välja vilken sida de ska promenera på när de ska ta sig fram på den kombinerade cykel- och gångbanan. Det är den lilla blå tilläggsskyltens fel; den fyrkantiga med de vita pilarna placerad under den runda med cykeln och det gående paret.

Det här fick mig på rätt spår i gåtan: Häromdagen hann jag nämligen i fatt och förbi en mor och hennes dotter som gick på rätt sida — den vänstra — men jag noterade i ögonvrån att de började byta sida när jag precis hade passerat dem. ”Vi går på fel sida”, hörde jag sedan dottern säga. Jag saktade ner, vände mig om och tittade på dem, log och sa: ”Nädå, det var rätt sida från början.” ”Men pilarna på skylten då?” undrade dottern. ”Lugn”, sa jag. ”Pilarna gäller för cyklarna. Fotgängare ska alltid möta trafiken och alltså gå på vänster sida. Inte vill jag bli överraskad av en cyklist i ryggen.” Jag är dock inte en petimäter i saken, utan har som princip att väja för de gångare som är äldre än jag eller av motsatt kön, om jag skulle få möte av någon som råkar gå på fel sida.

Var och joggade runt 5 km-spåret före kvällsmaten idag i fyra-och-en-halv-minut-pe r-kilometer-tempo. Det var fortfarande blött på sina ställen i skogen men jag njöt. Hade nya skor som kändes bra. Jag kunde slappna av i löpningen och kom snabbt in i ett skönt och meditativt stadium. Efteråt körde jag extra styrka och löpteknik.

2 Comments

Var tidigt ner på stan idag för att shoppa kläder. Oj, det är ju rea överallt. Hittade en femtedel av vad jag sökte (en pikétröja; får göra en ny raid på det stora köpcentrat istället) — resten var kläder inför hösten, hmm. Ja, det var ju så bra pris och dessutom för en gång skull också kläder som passar, eller med andra ord, jag köpte inför hösten ett par jeans som har riktigt långa ben och är smala i midjan (väldigt sällsynt) och skjortor som har extralång ärm (lika ovanligt).

Reor är bra, för då säljer affärerna oftast sådant som inte har gått åt eftersom huvuddelen av kläderna oftast inte är sydda efter hur jag är skapt. Det blir en fortsättning med klädköp senare i veckan.

Ser just nu ikapp Fox härliga serie So you think you can dance. Dans, konst och sång ligger varandra väldigt nära — det märker man när dansarna blir intervjuade och de avslöjar vad deras ambitioner i livet är; och de visar sig har parallella karriärer inom målning och solosång. Koreograferna i serien är fantastiska och jag gillar speciell Wade Robson. Favoritdansare? Det måste vara Dominic.

No Comments

Fick fotona från seglingssemestern idag — vilka härliga minnen! Lade in en av bilderna i galleriet.

Kusinen var på besök tjugofyra timmar med sina familj och åkte idag. Jag har visat dem de två roligaste sevärdheterna i linköpingstrakten: Bergs slussar och Gamla Linköping. De tonåriga tjejerna kunde inte slita blickarna från de jämnåriga killarna vid slussarna och på båtarna medan pappan var fascinerad av den uniformerade polisen i Gamla Linköping? Vi fikade på Ragnar Dahlbergs café och åt en god middag på hotellet med fin service.

Efter en intensiv repetition med sånggruppen inför nästa veckas sjungning på ett bröllop så är det skönt att varva ned med att se dokumentärdramat Swimming upstream om den australiensiske ryggsimstjärnan Tony Fingleton och njuta av favoritölet i sommar, Abbot Ale.

No Comments

Orisha är brandmännens och transvestiternas (!) gud i nordöstra Brasiliens afrikainspirerade religion Condomblè. Det kallar jag för en långsökt associationskedja …

Religionen, den afrikanska själskulten, är starkast i Salvador, i Bahia. Deras kärlek till livet är så stark att det sägs att en bahian gående på vägen plötsligt kan börja dansa — nåja, speciellt efter några glas caipirinha.

Det är förresten härligt att höra att Dunga har fått ordning på Brasiliens fotbollslandslag.

No Comments

Kl. 11.45 idag och lyssnar på Blame the weather med XTC — plötsligt bara öppnar sig himlen och regnet öser ned utanför fönstret så att utsikten färgas grå. Fortsätter digitalisera kassettbanden från 1980-talet — kanske solen kommer fram med nästa låt?

No Comments

Tjo! Då var man anmäld till Vasaloppet 2008. I slutet av veckan tänker jag ta en runda med rullskidorna, efter att ha bytt spetsar på stavarna. Härligt!

Med förra veckans seglingsäventyr i minnet, associerade jag fram följande idag: Må ditt golfhandikapp påminna om vindstyrkan på beaufortskalan. Något att ta upp med golftokige brorsan.

No Comments

Det är kväll och nu är traktorn här och klipper vår ekhage. Gräset har nämligen vuxit sig riktigt högt, som vanligt, så här i mitten av juli. När det gröna mejas ned så är ett tecken på att man har semester.

Vi repade med sånggruppen idag, tillfälligt utökad med tjejer eftersom bruden önskade sig duetter mellan kille och tjej. Det börjar låta bra om sångerna och det är ju för väl, för bröllopet är om två veckor redan.

Veckans sommarprojekt är att digitalisera gamla kassettband med inspelade kvartettsånger och radioframträdanden. Spelar först in dem på minidisk, gallrar och översätter sedan till mp3-format via minidisken eget program Sonicstage; väldigt smidigt.

No Comments

Oh, vad härligt det var! Jag grät av lycka igår, den sista dagen på seglingsveckan, när jag satt på däck medan vinden ven och vågorna blåste över båten och vi äntligen fick kryssa; det var 10 sekundmeter vind, vi skotade focken fram och tillbaka medan vi pressade båten så mycket det gick.

Vi började tre man ombord och avslutade med fullt manskap, alla fem ur sånggruppen. Tillsammans hade vi fantastiskt trevliga dagar och kvällar på västkusten under seglatsen. Temat för lunch och middag var givet: havets läckerheter. Vi är alla matintresserade så det blev färskvaror av både krabba, torsk, rödspätta, havskräftor och makrill. På kvällarna underhöll vi grannarna med stämsång och blev inbjudna på mer mys, sång och snack.

Det var visserligen regnigt den mesta tiden, och de en-och-en-halv dagar som det var sol sammanlagt var naturligtvis välkomna, men på kvällarna lugnade sig både nederbörden och vinden så vi ändå kunde njuta av vädret i hamn.

Vi var alla överens om att vi hade haft en mycket angenäm stund tillsammans och började i bilen hem göra upp planer för nästa års segeläventyr. Själv har jag lärt mig mer om både mig själv och de andra i gruppen och om hur bra samarbete och ledarskap ombord ska se ut. Framförallt har mina seglingskunskaper utökats ytterligare; man måste hela tiden vara beredd på att improvisera och vara beredd på att allt kan hända.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att sätta på P1 på radion och kanna grönt te, samtidigt som jag öppnade balkongdörren, tog ett djupt andetag och tittade ut över ”hemmahamnens” ekhage. Av seglingen har både kropp och knopp har sannerligen fått sina lisor och jag känner att jag redan har laddat en stor del av mina batterier, så här halvvägs in i semestern. Skönt ändå att vara hemma igen. Förresten: Det gungar fortfarande när jag går, uj …

No Comments