Har haltat fram idag, med en trasig vänstervad på grund av muskelbristningen i söndags. Dock räknas det inte som ett funktionshinder, vilket var det jag svarade i telefon ikväll när Intervjubolaget ringde och ville veta mina åsikter om ”Östgötatrafiken” (här i Östergötland heter de annars ”Öschötatrafiken”).
Usch, fick en lättare muskelbristning i vaden idag, halvvägs in i pågående pass — och just som vi hade kommit igång och fått fart. Deltagarna såg konfunderade ut när jag rörde mig allt försiktigare, energin minskade istället för ökade i passet och jag till slut stannade upp. Jag stängde av musiken och meddelade den ledsamma nyheten. Det hade knakat till i vänster vadmuskel. Nu blir det till att ta det lugnt åtminstone en vecka och avvakta hur vävnaden läker.
Tröstar mig med en kopp hett, grönt te, mmm, medan snön sakta singlar ned utanför fönstret, och lyssnar på Teddy på P4 (tänk att Gipsy Kings fortfarande gör musik!). Tittar senare på filmen Matchpoint, en tänkvärd celluloid av Woody Allen.
Såg en annons för Arlas nya fil med fibrer, döpt till f-fil, och log: ”Aah, äntligen en dryck som stammande kan köpa över disk och bli förstådda, trots omtagning i talet.” 
Man hittar humor i vardagen. Hör bara på Spanarna i P1, som jag skrattar hjärtligt med, varje lördag.
Det finns många naturliga höjdpunkter i en vardag, som gör att jag drar på smilbanden:
1. Att bli förälskad i någon eller något
2. Att skratta så man får ont i magen
3. Att ta ett varmt fotbad
4. Att få en speciell blick och ett leende från någon
5. Att det inte är någon kö i mataffären
6. Att få ett personligt e-brev från en vän
7. Att höra sin älsklingssång i radion
8. Att susa fram på motionsracern längs en fin väg
9. Att höra en ren ters från fåglarna på gården när man kommer hem
10. Att uppleva en dans i harmoni med musiken.
Vissa av höjdpunkterna kräver att man är uppmärksam, för att upptäcka dem — som punkt 9.
Punkt 10 fick jag uppleva i fredags, då jag besökt de Geer i Norrköping för att se Bounces föreställning ”Gökboet”. Jag hade ett brett leende på läpparna under långa stunder i föreställningen. Dansgruppen lyckades få med ”allt” i dansväg: hiphop, breakdance (härlig windmill!), argentinsk tango, popping, locking, disco och balett bland annat. Jag rös — och vi var många som njöt! Naturligtvis fick Bounce stående ovationer efteråt. Vilken inspiration och energiinjektion för egna step-pass.
Det var milt väder ute idag, när jag gick en långpromenad i skogen.
Passade samtidigt på att besöka träningsanläggningen eftersom jag hade glömt mina kontaktlinser där. Det var visserligen inspirationsdag för oss instruktörer idag, men jag kände dels att jag behövde vila idag eftar en ganska intensiv träningsvecka och dels att arrangemanget inte hade den inriktning som först hade annonserats. Ett slags avtalsbrott var det, alltså.
En inspirationsdag med motionsgymnastikpass ska innehålla inspiration, det säger ju namnet. Att någon kommer och håller halvfärdiga pass, det ger i alla fall inte mig någon rörelseglädje. Så hade dock syftet med dagen tolkats att några, som ett tillfälle att få återkoppling om osäker koreografi, vilket var synd. Det är skillnad på inspiration, fortbildning och utvärdering — alla exempel på aktiviteter som samlar såväl instruktörer som deltagare — och inte bara i orden.
Lyssnade på en gammal Eddie Izzard-föreställning (Definite Article) och kunde inte låta bli att tänka på likheterna i teknik med Magnus Betnérs show, som jag besökte i torsdags. Magnus citerade till och med Izzard förutom att använda samma knep, som till exempel att göra en återkoppling till något tidigare sagt fast sätta i det i ett annat sammanhang. När man gör det plötsligt så blir det ofta himla kul. Betnér har dock sin ilska som gör honom unik, medan Izzard är snällare.
Efter att ha kört ett stenhårt gympapass och peppat deltagarna till max gick resten av dagen i ett nafs. Tempot sjönk betydligt när kvällsmaten var avnjuten och nu ser jag fram emot en skön helg.
Har haft två höjdarupplevelser idag, sådana som ger en positiv skjuts framåt och lyfter sinnet.
Den första upplevelsen var körövningen med kören på jobbet i förmiddags. Vi sjöng mycket i stämmor idag, vilket var ovanligt, men alla vågade verkligen sjunga. Efteråt var vi många som kände att hjärnan hade både fått arbeta och fått mycket syre. Man var som en ny människa, redo för resten av arbetsdagen.
Den andra upplevelsen var även den en både kroppslig och mental upplevelse: Jag var nämligen och såg Magnus Betnérs ståuppshow, som var på besök i stan. Vad skönt att få skratta, vissla och klappa hämningslöst, åt och med, inte bara komikern utan även en själv. ”Inget är heligt” var titeln på showen och jag tror ingen blev besviken. De två uppvärmarna var roliga också på sina egna sätt, den ene med skicklig kroppsmimik och den andre med finurlig kontakt med publiken.
Har haft ett stort leende hela dagen på läpparna.
Jag är i himlen! Besökte Norrköping på kvällen och passade på att besöka Makkarakauppa (fi. Korvbutik) på Smedstuguplan och handlade en kasse med finska delikatesser, eller vad sägs om följande: köttpiroger, karelska piroger, jägarkorv, Åbosenap, råglimpa och (inte att förglömma) kaffeost!
Min gom reser österut ikväll Tajmade hemkomsten till radio P1 som råkade ha en kort genomgång av uttal av finska ord med docent Kaarlo Voionmaa från Malmö högskola. Tänk på att skillnaden är stor på suuri – suri, Tuula – tuulla och kaari – kari.
Bäst just nu: 24, den sjätte säsongen! Det är härligt att uppleva Jack Bauer igen. Nu är hans familj inblandad — och allas vår Chloe O’Brien har hamnat i ett triangeldrama på jobbet
Började söndagen lite blasé men arbetade mig upp till normalt humör med körsångens hjälp. Det var nämligen traditionell konsert i förmiddags. Poulenc-stycket gick mycket bra idag. Den sköna vintersolen ute hjälpte sedan till att öka energin.
Sedan rullade dagen på, i vanlig supersöndagsskepnad, med två pass på eftermiddagen. Steppasset var proppfullt med deltagare och finalen blev riktigt svettig, med många leenden i klassen. Det var riktigt kul!
Var ute och sprang i skogen, precis innan solen gick ner. Vad härligt det var, trots (eller tack vare) minus sju grader och got tom snö i spåret. Mötte fyra andra löpare, som förresten alla var killar — även om en av dem hade rosa stickade vantar, hmm, man kan undra Blev förvånad över hur lätt det gick att ta sig runt hela sträckan på 7,5 km. Jag kände mig stark!
På förmiddagen promenerade jag i det lika många minusgrader som ovan, och i strålande solsken, ner till stadens centrum för en fika och veckosammanfattning. Har nämligen som vana att sammanfatta veckan och planera för den kommande, med handdatorn till hjälp.
Gick och provade ett annat fik den här lördagen, men tyvärr uppfyllde inte Linds konditori förväntningarna. Kycklingmackan var visserligen god men te-urvalet var skralt: endast tepåsar fanns att tillgå. De hade sex burkar med te men det var svart i dem alla; ”vi har slut på det gröna teet”, sade serveringspersonen, precis som kunden före mig fick sin cafe latte efter någon minuts oväsen vid maskinen.
Tänk om fiket kunde förstå att även tekulturen har förändrats sedan 1980-talet, precis som kaffet, som ju finns i en mängd varianter numera. Till exempel borde grönt te finnas i minst två smaker och muggarna riktiga för te och stora. Jag skulle också vilja ha extra service och tillbehör när jag beställer en kopp te. Ljudeffekterna från en eventuell temaskin kan jag dock vara utan
1 Comment